Bara litet tröjs...

Sätt på dig en tröja - jag fryser! Jag har blivit sinnebilden av en hönsmamma. Hence - nya Milotröjor i stl 68. Mönstret från Ottobre var ursprungligen en body. Kaninerna o ugglorna är ju så berömda att inga vidare introduktioner torde behövas?

Kul att sy efter allt stickandet! Fort går det ju...

Favoriten

Jag sydde en sån här body i stl 50 när jag väntade Milo, mest för att testa färgkombon inför en beställning, men trodde inte att det skulle bli någon ny favorit. Sen kom Milo, och färgerna var så rätt på honom, de orangea ihop med det cerisa passar honom perfekt, så nu har jag gjort en lika dan, fast i stl 68. Han växer, min plutt.

Byxorna är bland det smartaste jag hittat på länge - ullbyxor som är blöjbyxor och byxor i ett! En formsydd blöja (vi kör världens härligaste i bambu i vackra färger) ett par lanoliniserade ullbyxor, that's it! Läckrast är de förstås i chockladbrunt...

gulpesmekke?

Jag har läst för många norska sybloggar. Vad heter det på svenska? Kräkslapp? Låter äckligt. Hur som - ta daa! Fyra gulpesmekker till min lilla slemmis! Trikå på åvansidan, velour under, overlockat och tryckknappat - klart! Det enda som tog en stund var att lista ut ett mönster som passade. Mitt mönster ser ut som en blandning mellan ett G och en barbafigur - funkar perfekt.

Mamma tickar...

... pappa borrar. Min mellis har fått litet snedvriden bild av verkligheten. Och fastän vi förklarar att mamma också kan borra, och pappa också kan sticka (i teorin i alla fall!) håller han glatt fast vid sin femtiotalsvärldsuppfattning... Följdaktligen har jag gjort schweizerost av våra väggar och vågar inte sticka förrän han somnat för natten. Här är mitt långsamt framskridande projekt, vad det ska bli avslöjas inte än, men det stickas i det ljuvliga merinoullsgarnet från pinkgreen.se

Heta tygtips...

Jakten på tyg tycker jag är en av de mest karaktäriserande för sy-livet! En av de största utmaningarna tycker jag är att hitta ekologiska tyger (gifterna från färgningarna är annars rätt stora miljöbovar) Och är man inte insatt i tygblöjor är det lätt att man missar detta mini-mekka, men bara lyssna: merinoullsinterlock... ekologisk randig bambustrechfrotté... ekologisk bomullsvelour... ni ser, redan innan ni sett bilden väcks habegäret! Dessutom har de det mjukaste merinoullgarnet jag någonsin kännt! Varsågoda, håll till godo! :-D



Bilderna är lånade från pinkgreen.se

Blöjfeber

Att vi skulle använda tygblöjor på Milo var självklart, båda storebröderna hade det, och förutom att det sparar en massa pengar och samvetet känns renare, så blev de torra ovanligt tidigt (och när man har tre barn under fyra år känns det fantastiskt skönt att bara ett av dem är blöjbarn!)

MEN! Vad vi inte räknade med var att Milo inte skulle kunna använda storasyskonens pocketblöjor alls, han tål varken fleece eller engångsblöjor! Och pul verkar i ärlighetens namn bara gå på försynen... Alltså blev det inte de lätta pocketblöjorna denna gång, utan mer hardcore tygisar.

Med stor inspiration av både Gekko och Strömming började jag knåpa. Susanna var gullig nog att bistå med mönster på formsydda blöjor, och tack vare Gekkos utförliga beskrivning av sin ullbyxa gjorde jag ett första försök. Ottobres mönster var svårare för en nybörjare som jag, men med litet hjälp av mamma så fick jag till det, och modellen är (såklart!) en smula stor, men ser väldigt söt ut irl, och kommer nog passa bra. Garnet är också ekologiskt, vilket ju gör samvetet ännu renare!

Milo iförd mitt första försök till formsydd blöja, gjord i frotté med kardborreknäppning. Sitter rätt bra faktsiskt, och jag känner inte riktigt igen problemen som både Gekko och Strömming skriver om, den känns inte gigantisk...

Mitt första försök på stickad ullblöjbyxa. Modellen var enkel, tyvärr passade den rätt illa på Milo, och var dessutom på gränsen till för liten, så denna användes bara en gång...

Ta-daa! Här haver jag stickat mitt livs snyggaste blöjbyxa, som kommer passa perfekt när Milo blivit litet större! Modellen kommer från Ottobre, garnet är Marks o Kattens eco-ull (stickat på bambustickor, ni kan inte tro hur in-touch-with-nature jag kände mig!)