Blöjfeber

Att vi skulle använda tygblöjor på Milo var självklart, båda storebröderna hade det, och förutom att det sparar en massa pengar och samvetet känns renare, så blev de torra ovanligt tidigt (och när man har tre barn under fyra år känns det fantastiskt skönt att bara ett av dem är blöjbarn!)

MEN! Vad vi inte räknade med var att Milo inte skulle kunna använda storasyskonens pocketblöjor alls, han tål varken fleece eller engångsblöjor! Och pul verkar i ärlighetens namn bara gå på försynen... Alltså blev det inte de lätta pocketblöjorna denna gång, utan mer hardcore tygisar.

Med stor inspiration av både Gekko och Strömming började jag knåpa. Susanna var gullig nog att bistå med mönster på formsydda blöjor, och tack vare Gekkos utförliga beskrivning av sin ullbyxa gjorde jag ett första försök. Ottobres mönster var svårare för en nybörjare som jag, men med litet hjälp av mamma så fick jag till det, och modellen är (såklart!) en smula stor, men ser väldigt söt ut irl, och kommer nog passa bra. Garnet är också ekologiskt, vilket ju gör samvetet ännu renare!

Milo iförd mitt första försök till formsydd blöja, gjord i frotté med kardborreknäppning. Sitter rätt bra faktsiskt, och jag känner inte riktigt igen problemen som både Gekko och Strömming skriver om, den känns inte gigantisk...

Mitt första försök på stickad ullblöjbyxa. Modellen var enkel, tyvärr passade den rätt illa på Milo, och var dessutom på gränsen till för liten, så denna användes bara en gång...

Ta-daa! Här haver jag stickat mitt livs snyggaste blöjbyxa, som kommer passa perfekt när Milo blivit litet större! Modellen kommer från Ottobre, garnet är Marks o Kattens eco-ull (stickat på bambustickor, ni kan inte tro hur in-touch-with-nature jag kände mig!)