Tid är pengar... eller?

Ja, det här är en syblogg, och följande har egentligen ingenting med sömnad att göra, men det här är också min blogg, och alltså skriver jag om vad jag vill! ;-)

Min goda cybervän Johanna, som har bloggen ekofamiljen, skrev nyligen ett inlägg som berörde mig så starkt. Med känsla och insikt skriver hon om den sk kvinnofällan, som hotar om vi inte skolar in våra tultande bäbisar och återgår till heltidsarbete innan vi knappt läkt våra kroppar efter förlossningen, om hur li likt greyhounds jagar runt banan på jakt efter något som alltid är precis utom räckhåll, och i den jakten går misste om det enda vi egentligen kunde ha fångat - nuet. Det är inte ofta jag läser något som fångar mig så som hennes text gjorde, jag vill uppmuntra alla att läsa hennes inlägg, och fundera litet över hur vi egentligen väljer i våra liv, och i hur stor utsträckning vi väljer vad samhället förväntar sig av oss.

Jag har gått rakt in i kvinnofällan, i fem år har jag varit borta från arbetsmarknaden, hemma med små barn medan min man jobbat heltid. Ändå har jag ju på inga sätt varit sysslolös! Genom stora lilla j har jag fått utlopp för min kreativitet, och fått glädjen att klä många barn i vackra, genomtänkta kläder, och tack vare att jag tagit vara på tillfällen som uppenbarat sig istället för att jaga efter någon omöjlig heltidssysselsättning har jag fått förmånen att jobba med alla möjliga spännande projekt, allt ifrån att faktagranska uppsatser till att färgsätta nya kontor. Och tack vare att jag sen länge tackat nej till nio-till-fem hetsen har jag vunnit det (enligt mig) största priset av alla: tid med mina barn, tid att lära känna dem och vara med dem, tid att sköta dem utan stress och hets.

För en tid sen förlorade min väninna kampen mot cancer, hon tvingades lämna sina två underbara döttrar i förtid, och en hel familj lever med sorgen och saknaden efter henne. Ingen kan veta hur mycket tid vi får med våra kära, det enda vi kan göra något åt är hur vi använder den tid vi har!

Och vinnaren är...

Piiiiiinsamt värre har jag ju ännu inte avslutat rosa oktobers utlottning *skäms* Bilden erbjuder i alla fall en förklaring, denna lilla skönhet har i dagarna flyttat hem till oss, två månader gammal och alldeles ljuvlig :-) Jag känner mig som nybliven mamma, glömmer saker och hinner inte allt jag tänkt mig, det här lilla livet kräver sin tid och uppmärksamhet. Zika heter hon, och är en mellanpudel. Hela familjen är överlycklig (eller nja, vår katta är rätt cool och verkar tycka att Zika är en konstig variant...)

Hur som helst, slumpgeneratorn valde och vinnaren är inlägg nr 5, Cilla Mahogany! Eftersom du inte lämnat någon mailadress så är det jätteviktigt att du mailar mig på storalillaj at gmail punkt com! Så kommer det en härlig rosa meps i ekologisk merinoull på posten sen ;-) Stort tack till alla som ville vara med och pusha för Rosa Bandet!

Den eller den? Så blev det!

Ibland är väl ändå små förändringar de bästa?

Tack för alla snälla kommentarer på mina designbekymmer - och jag håller ju med er, jag gillar min gamla logga bäst! :-) Men litet fixad har den blivit, även om det kanske bara är jag som ser...

den eller den? - leker designer...

Jag leker för glatta livet, och provar runt. Ny logga? -Why not! Vilken gillar ni? Man får säga "ingen alls"! :) Jag testar lite, gillar båda, men det kanske slutar med att jag behåller den gamla...
När jag ändå passar på att leka designer visar jag två kort jag gjorde, skrev ut, och satte i svarta ramar:

idag är ingen vanlig dag...

För idag är min trettioårsdag! Jag har redan blivit firad med överaskningskalas, helt fantastiskt roligt, idag ska jag bara mysa runt här hemma och dricka champagne ;-)

Titta titta!

Det här underbara äpplet har jag bytt till mig av Mis Katka! Känner mig så otroligt nöjd o glad, bilderna gör det inte ens rättvisa, för det är ännu finare i verkligheten. Det är så noggrant virkat, stärkt, fodret är så snyggt och isytt så fint, det går faktiskt inte att beskriva! Jag hörde av mig till MisKatka redan i vintras när någon (Rino?) lyckats komma över ett av dessa, och nu hade jag turen att hon ville byta ett mot en tunika :)

Äpplet har numera sin standardplats i stringhyllan i köket, och varje morgon blir jag så glad när jag kommer upp och ser det! Från början var det tänkt att bo inne i barnkammaren, men när det väl kom fram kunde jag inte skiljas ifrån det, så nu används det till att förvara usb-stickor och digipass (var lägger man såna???) och förgyller mina mornar!

På tal om att förgylla mina mornar (jag har extremt lågt blodtryck och är i princip död på morgonen!) så tänkte jag visa en annan morgonglädje: mina vackra röda aster koppar. Jag har en tendens att bara dricka två sväljar kaffe innan någon av ungarna vill ha något/ har bajsat/ slagit sig/ slagit någon annan/ vill amma... ja, listan kan göras lång, och därför är dessa små kaffekoppar idealiska, jag hinner nästan alltid dricka upp! Dessutom är de vansinnigt vackra tycker jag. Jag hade för tio år sen turen att få köpa tre i en antikaffär som fått in femton, tolv ville de sälja i set, men tre fick jag köpa löst. Sen försvann en av kopparna, men faten har jag kvar, så sen dess är jag på ständig jakt efter en röd asterkopp...

Idag på morgonen somnade Sabina in. Efter 2½års tapper kamp mot cancern fick hon äntligen ro från smärtan. Jag träffade Sabina för första gången för 3 år sen, innan hon fick cancerbeskedet, och jag har sällan träffat en så stark, levnadsglad, positiv och inspirerande människa. Genom hela sin kamp mot cancern lyste alla dessa egenskaper igenom, och i sin blogg inspirerade hon tusentals människor att uppskatta sina egna liv litet mer, att leva litet mera i nuet och att vara litet tacksammare.

Inget sytt här idag. Jag ska leka med mina barn, och vara så otroligt tacksam för att jag kan det. Titta gärna in på Sabinas blogg, läs om hennes liv med upp- och nedgångar. Boken, som Sabina så såg fram emot skulle släppas, och som skildrar bland annat hennes liv och verklighet, heter Livet kan inte vänta, och finns att köpa här.

ny stil...

äntligen kom en idé, via tacksamt bollande med generös medbloggare. Sagt och gjort, ny logga! Vad tycks?

Min Give and Get ligger här, orörd trots familjens högljudda klagande, väntandes på att kamerans batterier ska ladda. Själv har jag hållit mig sysselsatt med Photoshop. ;-)

Hurra för tuttarna!

Just nu pågår nordiska amningsveckan, något som jag också vill uppmärksamma, även om jag just nu är rätt less på allt vad amning heter! ;-) Och amningsvecka går ju också hand i hand med bröstcancermånaden - eftersom amning faktiskt minskar risken för bröstcancer!

Litet i senaste laget firar jag också nordiska amningsveckan här på min blogg, med min syn på amning (och efter att ha ammat i snart två år och tre barn tycker jag att jag förtjänar att få komma med någon tanke angående just amning!) Amning är en rättighet! Att amma är naturligt, men det är ändå något man måste lära sig. Lyssna på dig själv och på barnet, och ta hjälp av alla funktioner i samhället, både kommunala och privata, för att få den hjälp just du behöver! Och lyssna inte på tillverkare av ersättning för att få råd om amning! ;-)

Amning är dessutom billigt, praktiskt och miljövänligt! Helt enkelt perfekt mat för små barn.

Bilden är lånad från Hellre Hållbart, en jättebra blogg med många tips för ett skönare, miljövänligare liv.

Leker designer en stund...

Jag testar litet olika kombinationer på själva sidan, och ritar litet på nya modeller av sparkbyxor, jag vill så gärna sy ett par i kanintyget, både till lillebror och bebisen i magen, men jag behöver bättra litet på det gamla mönstret!

Framför allt är jag irriterad ikväll eftersom det söta settet i mörkbrun plysch inte låter sig fotograferas *grr* två gånger försökte jag få fina bilder på det, och två gånger har jag fått bilder på ett sett som ser ut att vara sytt i krossad sammet på vit botten...

Snälla tomten, jag vet att det är fel säsong, och att jag har fel religion om vi verkligen ska vara petiga, men jag behöver verkligen en ny kamera... och nu när vi ändå önskar, så vill jag bara påminna om att du missade den där coverlocken i julas. Inte för att vara bråkig, men det kommer ju födelsedagar, barnfödslar, bröllopsdagar ( i år ska vi minsann komma ihåg att fira!) och julaftnar igen? Ok, fel religion, och jag är nog inte jättesnäll alla gånger, men jag äter ALLTID mina grönsaker, och en sån sak måste väl belönas, eller hur?

Nej, jag är inte borta...

... men livet har farit litet för hårt med mig de senaste månaderna för att jag skulle hinna med bloggen också! Men nu är jag i kapp!

Först en liten uppdatering som hållit mig rätt upptagen: en ny familjemedlem är på väg! Beräknad till augusti, så jag får återigen det stora nöjet att vara höggravid mitt i varmaste sommaren! Glädjen är förstås stor här hemma, barnen är glada över ett nytt syskon, och mamma o pappa också, och nu - halvvägs genom graviditeten börjar jag äntligen att må så bra att jag försöker återuppta vanliga aktiviteter, som att blogga!

Dessutom kom Rino's vackra handgjorda gåva fram, två underbara mössor i ett fantastiskt retrotyg, och båda mina barn blev överförtjusta! Samman med mössorna kom ett jättegulligt brev, med undran om varför jag slutat (oj nej, slutat hade jag ju inte, det var bara en ...lång... paus) som också fick mig så sugen på att börja blogga igen...

Och som om det inte var nog så klädde jag om vår gamla sulky och sydde vårjackor till barnen, och det hela blev så snyggt att jag bara måste visa upp det! Men klockan är redan midnatt, och maken tittar otåligt på mig, så bilder på alla mina nya skönheter, bebisen i magen, mössorna, vagnen och vårjackorna, kommer imorgon!

Hej och God Natt!

*varning!* Stolt-mamma-visar-upp-sin-son-bilder

Dessa byxor visade jag upp i den gamla bloggen, men de var stora då, så det kom aldrig någon bild av hur de såg ut på, och dessutom vill jag ju så gärna visa hur duktigt lilla j går med sin lära-gå-vagn!

Lilla j har för övrigt precis hittat ett sätt att hasa sig fram, det blev nog för frustrerande att inte kunna gå, och traditionell krypning tvärvägrar han =) Bildbevis kommer...

Byxorna är alltså samma mönster som dessa, och dessa, men i midnattsblå plysch, med turkos mudd. Tyvärr är mudden sladdrig och inte alls så stadig och fast som jag vill ha dem, men det är svåååårt att hitta bra mudd i rätt färger!

vill du ha en present?

"I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog."

Hittade detta hos Gekko idag men där var det redan fullt. Såg det även hos rino , där jag lyckades anmäla mig. Jag gör likadant, detta är ju riktigt roligt:) Så de tre första som svarar med en kommentar på detta inlägget om att de vill vara med kommer att får en hemgjord överraskning från mig någon gång under det kommande året. Kul eller hur? Fast då måste man själv göra samma sak på sin blogg, så det kräver att du har en blogg! =)

Hemma igen!

Och vilken hemkomst! På posten väntade leverans från NeaNobelle, underbar mörkchoklad brun plysch, och knallorange, i Hillcos fantastiska kvalitet... Och som om inte det skulle vara nog ringde mannen från symaskinsaffären och berättade att overlocken kommit!

Den första kvällen klippte jag sparkbyxor till Jacob ur den vackra bruna plyschen, den andra kvällen gick åt till att försöka trä overlocken... Undrar om det ska vara så här svårt, eller om det är jag som har amningshjärna och inte fattar att det finns ett jätteenkelt sätt? Där satt jag iaf i timmar med manual, pincett och ficklampa, tills jag fått i alla trådar, och då var jag ju tvungen att prova också... Blev inte mycket sovit den natten! Nu är den trädd med svart tråd, jag har inget mer svart jag behöver sy, men bleknar inför uppgiften att trä om den... Men vilka sömmar! Helt underbart fint, och jag känner mig som värsta proffset =)

Nu ligger verksamheten nere (fast bara ett par veckor!)

Herregud- TVÅ veckor ifrån min symaskin- TVÅ HELA VECKOR!!! Till och med FEMTON DAGAR!!! Hur ska detta gå? Jag som får abstinens efter en ledig kväll...

På fredag åker vi till mannens släkt, dels för att visa upp fantastiska lilla j, som de inte sett än, och dels för att högtidlighålla årsdagen sedan min svägerska dog i cancer, bara tjugoett år gammal, och efterlämnade två små barn.

Helt OT, men det känns ändå viktigt för mig, det har gått ett år, och ändå varit så svårgreppat, att hon är borta. Vi har inte varit där sedan hon dog. Det känns på en gång skönt att få åka ner och tröffa släkten, dels fruktansvärt att äntligen konfronteras med verkligehten där utan henne...


Hur som helst så är jag tillbaka vid mitt lilla sybord den tjugonde, de beställningar som inte blivit klara före resan har dröjt pga att min leverans från sykompaniet har dröjt, och jag därför inte kunnat göra färdigt, MEN on the bright side så kommer min overlock efter resan, så era beställningar får litet snyggare sömmar!!!