Ingen riktig gök

Fast jag känner litet Dödergök-vibbar, när jag sitter i solstolen på balkongen och virkar och dricker gin o tonic! Men ok, jag har inget hus, inga snygga zinkkrukor och verkligen inga gröna fingrar. Dessutom stickar jag som en riktig kratta, inte alls så där snyggt och coolt och lustfyllt som hon, men man får väl låtsas? Blunda och känna sig som någon annan för en minut?

Jag har i alla fall en himla cool virkning på g, och jag har faktiskt himla fina violer i en balkonglåda, så jag är rätt glad för det!




Jo, och så har jag stickat också, i ull mitt i värmen. Gaaalet? Nej, Milo behövde mera ytterbyxor till blöjorna, och jag kom på att jag hade lite kvar av PinkGreens ljuvligt mjuka merinoullsgarn, så då var jag ju tvungen att prova att sticka ett par. Jag har gjort det förr, och de blev himla bra, men garnet jag använde då (Marks o Kattens eco-ull) lämpade sig verkligen inte för ullbyxor, så de blev inte så väldigt använda. Dessa är stickade på rundsticka, efter detta gratismönster, och är tänkta att funka för natten, därav den generösa vidden. De är himmelskt mjuka, och otroligt täta.

Ullbyxor behöver lanoliniseras mellan varven för att behålla ullfettet som gör att de inte släpper igenom vätska. Det kan man för övrigt även göra med andra ullprodukter, tex barnens mössor och vantar! Fast vem kan tänka på mössor och vantar i den här värmen? ;-)

Minns ni denna?

Minns någon denna stickning, som jag gjorde ett inlägg om, appropå Jacobs cementerade könsstereotyper? Det blev ett garnnystan. Japp, jag repade upp alltihopa, och nu ligger det och väntar på att jag ska göra en bebismössa enligt mönster ur Föräldrar o Barn. Det är bara det att garnet är litet tjockare än det silkesgarn de rekomenderar, så jag måste räkna ut mask- och varvantal, och dels har jag aldrig gjort det förut, dels är min stackars hjärna amningsdimmig, och faktiskt inte kapabel till sådan avancerad matematik. Hm, funderar på att sticka litet anarkistiskt och se hur det funkar!

På tal om anarkistiskt stickande fick denna liv istället för min avlivade merinoullsmössa. Marks o Kattens ull, i en massa härliga färger. Underbart tjock och varm, och värmer ömsom makens, ömsom mitt, ömsom barnens huvud. När Jonathan hade öroninflammation insisterade han på att ha den på dygnet runt, för "det stiks mamma, då hjälper det!" Liten blivande självplågare det där, mistänker jag.

Mössan är stickad på rundstikor, på sexor istället för de angivna sjuorna, och jag stickar ändå rätt hårt, men jag ville få det tjockt och tätt som attans, och det blev det. Det är alltså bara muddstickat ett par centimeter, sen lättstickat (alltså, jag kommer inte ihåg vilka som är räta och vilka som är aviga, så jag säger lätta och avoga!) så långt som huvet är, sen ihopstickat två och två tills det blev för tajt för att få runt det, och sen avstickat och ihopsnörpt den öppning som blev kvar.

Mamma tickar...

... pappa borrar. Min mellis har fått litet snedvriden bild av verkligheten. Och fastän vi förklarar att mamma också kan borra, och pappa också kan sticka (i teorin i alla fall!) håller han glatt fast vid sin femtiotalsvärldsuppfattning... Följdaktligen har jag gjort schweizerost av våra väggar och vågar inte sticka förrän han somnat för natten. Här är mitt långsamt framskridande projekt, vad det ska bli avslöjas inte än, men det stickas i det ljuvliga merinoullsgarnet från pinkgreen.se

Blöjfeber

Att vi skulle använda tygblöjor på Milo var självklart, båda storebröderna hade det, och förutom att det sparar en massa pengar och samvetet känns renare, så blev de torra ovanligt tidigt (och när man har tre barn under fyra år känns det fantastiskt skönt att bara ett av dem är blöjbarn!)

MEN! Vad vi inte räknade med var att Milo inte skulle kunna använda storasyskonens pocketblöjor alls, han tål varken fleece eller engångsblöjor! Och pul verkar i ärlighetens namn bara gå på försynen... Alltså blev det inte de lätta pocketblöjorna denna gång, utan mer hardcore tygisar.

Med stor inspiration av både Gekko och Strömming började jag knåpa. Susanna var gullig nog att bistå med mönster på formsydda blöjor, och tack vare Gekkos utförliga beskrivning av sin ullbyxa gjorde jag ett första försök. Ottobres mönster var svårare för en nybörjare som jag, men med litet hjälp av mamma så fick jag till det, och modellen är (såklart!) en smula stor, men ser väldigt söt ut irl, och kommer nog passa bra. Garnet är också ekologiskt, vilket ju gör samvetet ännu renare!

Milo iförd mitt första försök till formsydd blöja, gjord i frotté med kardborreknäppning. Sitter rätt bra faktsiskt, och jag känner inte riktigt igen problemen som både Gekko och Strömming skriver om, den känns inte gigantisk...

Mitt första försök på stickad ullblöjbyxa. Modellen var enkel, tyvärr passade den rätt illa på Milo, och var dessutom på gränsen till för liten, så denna användes bara en gång...

Ta-daa! Här haver jag stickat mitt livs snyggaste blöjbyxa, som kommer passa perfekt när Milo blivit litet större! Modellen kommer från Ottobre, garnet är Marks o Kattens eco-ull (stickat på bambustickor, ni kan inte tro hur in-touch-with-nature jag kände mig!)