Tid är pengar... eller?

Ja, det här är en syblogg, och följande har egentligen ingenting med sömnad att göra, men det här är också min blogg, och alltså skriver jag om vad jag vill! ;-)

Min goda cybervän Johanna, som har bloggen ekofamiljen, skrev nyligen ett inlägg som berörde mig så starkt. Med känsla och insikt skriver hon om den sk kvinnofällan, som hotar om vi inte skolar in våra tultande bäbisar och återgår till heltidsarbete innan vi knappt läkt våra kroppar efter förlossningen, om hur li likt greyhounds jagar runt banan på jakt efter något som alltid är precis utom räckhåll, och i den jakten går misste om det enda vi egentligen kunde ha fångat - nuet. Det är inte ofta jag läser något som fångar mig så som hennes text gjorde, jag vill uppmuntra alla att läsa hennes inlägg, och fundera litet över hur vi egentligen väljer i våra liv, och i hur stor utsträckning vi väljer vad samhället förväntar sig av oss.

Jag har gått rakt in i kvinnofällan, i fem år har jag varit borta från arbetsmarknaden, hemma med små barn medan min man jobbat heltid. Ändå har jag ju på inga sätt varit sysslolös! Genom stora lilla j har jag fått utlopp för min kreativitet, och fått glädjen att klä många barn i vackra, genomtänkta kläder, och tack vare att jag tagit vara på tillfällen som uppenbarat sig istället för att jaga efter någon omöjlig heltidssysselsättning har jag fått förmånen att jobba med alla möjliga spännande projekt, allt ifrån att faktagranska uppsatser till att färgsätta nya kontor. Och tack vare att jag sen länge tackat nej till nio-till-fem hetsen har jag vunnit det (enligt mig) största priset av alla: tid med mina barn, tid att lära känna dem och vara med dem, tid att sköta dem utan stress och hets.

För en tid sen förlorade min väninna kampen mot cancer, hon tvingades lämna sina två underbara döttrar i förtid, och en hel familj lever med sorgen och saknaden efter henne. Ingen kan veta hur mycket tid vi får med våra kära, det enda vi kan göra något åt är hur vi använder den tid vi har!