leisurewear för nyhetsuppläsare 1983?

Ja, litet sån känsla tycker jag det är över dessa tröjor! Färgen är så svårfångad, och blev rätt taskigt återgiven. Biltyget är alltså mörkbrunt med mörkturkosa bilar, och ärmarna och halsmudden är nougatfärgade.

Ärmsömmarna och halsringningen är nedstickade, förut brukade jag inte bry mig så mycket om att sticka ner dessa, men numera känns det helt nödvändigt, och mycket snyggare. Men för att väga upp för all prydlighet runt ärmringning och hals fick nederkanten vara rå och ovelockad.

Jag var verkligen fantastiskt nöjd, och tänkte att killarna skulle bli överlyckliga, men det visade sig att Jonathan ratade sin tröja direkt med komentaren "Nej, den är inte till mig, det är bilar på den, jag vill ha bara blommor!" Så den större i stl 98 får gå till shoppen, och förhoppningsvis hitta ett hem hos någon som gillar bilar!

Jacob gillar sin biltröja, Jonathan sitter hellre i en snart-för-liten kanintröja och obloggade elefantleggings.

Jag har för övrigt klippstopp nu, för första gången någonsin! Jag har så många idéer inför vårkollektionen, så många små nyfödda i bekantskapskretsen, beställningar, och växande barn, och eftersom jag är så lat på att byta tråd i overlocken har jag försökt klippa allt på en gång. Men nu syr jag på ca tio olika plagg samtidigt, är helförvirrad, och får ingenting riktigt färdigt!

Anonym eller inte...

I julas var jag litet öppnare om vem/ vad vi i min familj är, just appropå julhelgen. Annars har jag ju varit ganska hemlig om mer privata bitar, typ religion (även om vi inte alls är religiösa, men alla kommer ju någonstans ifrån, eller hur?) så det var inte helt utan eftertanke som inlägget gick iväg. Dock fylldes min mail med mer eller mindre trevliga kommentarer efter min julhälsning på bloggen.

Exempel på mail jag fick var tex "alla hatar judar o araber (tydligen missade vi den lilla skillnaden mellan araber och albanier, men vad katten) så håll klaffen om att ni är de" , "trodde du skrev om sy, inte religion", "Död åt alla judar" och så den klyftigaste "Judar är svin som bara vill mörda muslimer" (hm, min egen man är muslim, men den detaljen gick nog förlorad?) Mest skrämd blev jag dock av ett mail jag måste återge (delar av):

"Jag har tidigare följt din blogg och tyckt om dina kläder, men jag kommer inte att fortsätta följa dig efter din "god jul hälsning" Jag har i god tro antagit att du var svensk, så gissa hur förskräckt och chockerad jag blir när jag läser att inte bara är du jude utan dessutom gift med en muslim! Judar har förstört för världen de senaste två tusen åren, men inte minst de senaste sexti åren sen andra världskriget, och muslimer är terrorister som lever som en cancer på oss. ... Jag känner mig lurad som trodde du var en normal svensk. ... Hade jag vetat detta hade jag aldrig följt din blogg till att börja me..."

Först tänkte jag att det var jag som gjort fel som publicerat något så privat, och hemligt, som att jag- och vi- inte var helt svenska, men sedan tänkte jag om. Det är inte någon smutsig hemlighet att inte vara 100% svensk. Det är min rätt, att vara den jag är, tom här, på min blogg, är det min rätt att vara den jag är, och inte skämmas eller gömma mig.

Varför skriver jag om detta? Kanske för att då detta visserligen är en syblogg så finns det en person bakom - jag. Jag är bland annat icke-troende judinna, dessutom svensk och född här, och dessutom gift med en icke-troende muslim, och får jag höra dessa okvädesord för vad jag är, vad ska då våra barn få höra? Kanske söker jag bekräftelse på att det finns andra som tänker annorlunda än mailet ovan, så finns ni så lämna en kommentar och visa mig!
På den översta bilden syns mina svärföräldrars utsikt, hissnande vacker tycker jag! På bilden intill är Jonathan, iklädd ett av de första paren byxor jag sydde i stumma tyger, då vi reste till Albanien senast.

Hip hip hurra!

Florin firar 2 år, och lottar ut ett sånt här tjusigt smycke från Wgaard. Självklart är jag med och tävlar!

Jag vill lära mig photoshop nu! Och försenade julklappar

Ush vad jag är trött på att fuska mig fram på PS, och beundra tex Florin och Mustafas layouter! Hm, kanske en onlinekurs vore något för mig? Min försvampade hjärna skulle nog må bra av litet utmaningar...

Ovan en klänning i stl 86-92 till barnens dagiskompis S. När julklapparna tillverkades/inköptes påpekade Jonathan att S också måste få en julklapp, och var mycket bestämd på att det skulle bli en klänning.

Jag syr ju gärna klänningar, men enligt samma principer som jag syr andra kläder, att de ska vara sköna att ha på sig, med plats att leka i, och utan alltför mycket detaljer och rysch-pysch, och alltså blev resultatet en superenkel klänning tänkt att ha ovanpå tajts o tröja, i längd strax över knäet.

Modellen kanske är överdrivet enkel, men med tanke på tyget kändes den helt ok, och lilla S verkade glad i alla fall!

Give 3

Mitt Give-paket gick till hiskon, och direkt när jag läste hennes svar kände jag mig bara så lugn, det kändes som att vi hade samma smak. Sen blev jag nojjig för att jag var för lugn, och tänk vad hemskt om hon skulle känna sig besviken och inte gilla paketet! Usch vilken ångest jag fick! Men så här såg paketet som tillslut fick gå iväg ut.


En tunika i stl 92-98 som, då tyget bönade och bad om det, fick en liten kinakrage som tillägg till mitt vanliga mönster, två 60-tals mönster i Hiskons storlek (desvärre delar vi INTE storlek, hade jag stl 36 skulle här drälla med vuxenkläder...) Som pysseltillbehör fick hon självklart en magnetisk nåldyna som hon önskat, jag har en själv och de är verkligen toppen! 1m tyg blev härliga lila ugglor från Stof og Sy, och julpyntet fick bestå av ett juligt ljus. Sist (och kanske minst) en burk ekologisk rättvisemärkt choklad. Vad Hiskon tyckte om paketet kan ni läsa här.

Tävla hos Rättvisa Barn

Jag har faktiskt inte hakat på dessa tävlingar, men denna hos Rättvisa Barn var ju bara för bra för att missa - chansen att vinna ett valfritt plagg ur den nya 60-tals kollektionen. Mina killar har ju tidigare fått två Rättvisa Barn kepsar i ett mycket lyckat byte, så jag vet på förhand hur härliga kläder skaparen gör. Dessutom delar vi inte bara ett starkt miljö-och genusfrågeintresse, utan även namn!

så fin...

En dag före nyåret kom den, nyårsgåvan som maken skulle få. Inte var det lätt att hålla sig från att ge den en dag för tidigt, men tack o lov(?) kom öroninflammationer och andra barnsjukdomar ivägen, och jag fick hålla mig. Igår fick han den och så här fin är den. Helt underbar, jag går och fingrar på den så fort jag går förbi honom!

Det är såklart ett wgaard, samma som florin bloggade om för ett par dagar sen. Ja, gissa om jag blev nöjd? ;-) Maken blev rätt glad han med!

jag vet vad jag gjorde förra sommaren... eller mitt 2008

Många medbloggare summerar klyftigt, empatiskt eller bara komiskt sitt 2008, men rätt olikt mig känner jag mig idag inte lagd åt djupa invärtes reflektioner, ovan summerar jag mitt 2008. Alltså, ett riktigt bra år!

Och mina planer för 2009? Ja, den här bloggen ska vidareutvecklas, liksom shoppen här intill, och jag för min del hoppas på mer originella skapanden från min sida, det är en fin linje mellan inspirerat och kopierat...


Lägg märke till min snygga spermielampa i bakgrunden, ett fynd på ikea för många år sen. En killkompis som fyndat samma lampa kallade den för tuttlampa - men jag frågar er kära läsare, vilken tutte ser ut så där??? Helt klart en spermielampa...

årets sista

Tre små gulpesmekker till fick avsluta syåret, dessa flyttade till sötaste S, åtta månader gammal och dreglis i klass med Milo. Till vänster röda ugglor på turkos velour, och röd tryckknapp, mitten mörkturkosa retrobilar på brun botten, och vit interlock på baksidan, och längst till höger två lager gröna elefanter, från min fina get.

Den mittersta med mörkturkosa bilar tyckte jag blev så bra att jag var tvungen att sy en likadan till Milo, och en till shoppen! :)

Äntligen! Min Get

Så kom tillslut den lilla avin, och mannen fick snabbt springa till vårt utlämningsställe och hämta ut paketet, medan jag pirrig satt kvar i soffan och ammade.

Ett jättefint paket kom, med ett trevligt brev till. Paket efter paket plockade jag upp. Som pysseltillbehör kom härliga trästickor, och en trävirknål, verkligen vad jag önskat mig, och julpyntet bestod av tre vita snöstjärnor, jättevackra och okrossbara, ett stort plus i vår familj, och dessutom inte ett dugg kristna, vilket också bidrog med plusspoäng! :)

Som mönster kom ett nr Allt om handarbete, kul eftersom jag aldrig provat den tidigare. Tyget var en meter elefanter, och i en färg jag inte har sen tidigare.

Som personlig julklapp kom en jättegod chocklad, som Jonathan kastade sig över, och därför inte fastnade på bild.

Och det färdigpysslade var en jättesöt omlottbody till Milo i oliv och brunt, och ett par isblå muddbyxor, också till Milo, som tyvärr var litet tajta i midjan för min lilla tjockis, men som blir perfekta med en generösare mudd!

Jag gissade och gissade, men kunde inte alls komma på vem som skickat paketet, innan jag öppnade det färdigpysslade, och där stod det ju. Tusen tack, hemliga vän, för ett jättefint paket!

Magiska tyger, och härliga byten

Är det inte helt otroligt hur tyger, precis som dofter, liksom förmedlar direkta, rakt-in-i-hjärteroten minnen?

Det här tyget (alltså inte det här, men ett likadant) var påslakan i mitt barndomshem, och är förknippat med mina allra bästa barndomsminnen, pre bitterhet o skilsmässa etc. Och när jag såg att Rättvisa Barn hade funnit detta tyg och sytt en underbar babyfilt av det tog hjärtat ett par extraskutt.

Vi har ju tidigare gjort ett, ur min synvinkel i alla fall, mycket lyckat byte, och bestämde oss för att göra ett till. Jag fick denna ljuvliga lilla filt, som på avigsidan har en heeeelt fantastisk fleece, som jag bestämt tror är en bomullsfleece, för den verkar inte skada Milo alls, dessutom är den supermjuk och gosig, och dessutom en inte alls så liten bit av tyget, som ska ingå i en annan Rättvisa Barn lookalike.

Filten har redan hunnit bli favvo här hemma, Milo sover middag på den varje dag, och ligger på den en bra stund på golvet och leker med. Och idag när småsyskonen sov middag undrade Jonathan om han inte kunde få låna den från en sovande Milo, "för den är så muuuuuuuk mamma" Men att dra filten från ett sovande barn, där drar mamma gränsen! :)



Min del i bytet är i vanlig ordning inte klar än, men ska förhoppningsvis snart visas upp, liksom några förklippta godingar som snart ska upp i shoppen.

Tre gubbar, tre gubbar, nej, förlåt, bodys!

Dessa bodys har legat färdigklippta ett bra tag, men sjukfaktorn har varit hög, och allt som inte varit julklappar har nedprioriterats rätt hårt. Dan före julafton sydde jag färdigt dem, hög på mitt göra-färdigt-rus, och på julaftonsmorgonen skulle ugglebodyn på. Trodde jag ja! Jag hade väntat för länge, och min lilla knubbis är för stor för dem! Men det gör inget, jag vet vart de ska...

titta - hänor!

utbrast mina stora ungar när de öppnade sina paket innehållandes dessa dresser. Nå, de blev populära och killarna struttade runt i dem hela dagen. Jacob knöt förstås mest upp banden och krävde sedan att de skulle knytas igen, med ett bestämt utrop: Hälpa mig! Språkförvirrade ungar... :)

Velouren kommer från Stof og Sy, och är av ganska tunn kvalitet, inte alls tjock som Hilcos, men väl värd sina pengar, då man får så fina färger och mönster! :)

Hoodien är ju min kopia av Gekkos hoodie, min är toppig baktill, annars är det ganska mycket rip-off. Byxmönstret är eget, och setten är uppsydda i stl 80-86 och 98-104.

GOD JUL!

Nä, någon GET kom inte före jul, det kanske dyker upp i mellandagarna? Trist, men annars har vi haft en UNDERBAR jul, vi som annars inte firar. På dagis har killarna tydligen fått höra att tomten kommer via balkongen (tack o lov har vi balkong!) så vi fick inte cred för en enda julklapp, allt berodde tydligen på denna tomte, som jag o mannen gör vårt bästa att förstå (allt vi fattat än så länge är att han är tjock, gammal och klädd i rött och både stulit min GET och fått cred för alla presenter... hm, här står han inte högt i kurs!)

Jag fick inte halsbandet från WGAARD som jag önskade mig, men väl en present från webaidshop, näringslösning, och jag blev jätteglad! Snälla gulliga make som listar ut vad jag allra helst vill ha (fast nr 2 kommer ett wgaard...)

Vi fick till en riktigt bra julafton här, mormor som är den enda som kan det här ledde vägen, vi andra följde med ledord som "julgran" och "kalle anka" komiskt, med tanke på att alla utom maken är födda o uppväxta här, men detta med julafton är vi alla litet gröna på. Vegetgariskt julbord med ugnsgrillade grönsaker, hoummus, tzatziki, grolsch, , felafel och tiramisu visar på vår roliga blandning - jag o min bror är hälften svenska hälften från israel, maken är från albanien (med inspiration från det grekiska köket) och utbildad kock enligt italienskt kök. Eftersom han numera är heltvego- och eko (jag har inte gjort ngt jag lovar!) blev det ju litet ännu mera speciellt! :-)


Nå, trevligt har vi i alla fall haft det! God jul önskar vi alla! Imorgon ska jag njuta av min härliga familj, sen kommer jag tillbaka här igen! :-)

Give? Eller Get? Äh, God Jul och Glad Chanoukka på er!

Aaaaaah, sista dagen är imorgon, snälla Give kom då! Nä, i ärlighetens namn, strunt samma! :) Jag har giveat och känner mig så nöjd med det! De som är mer bekanta med mig, personen bakom bloggen, vet ju också att jag faktiskt inte är kristen, och mannen och barnafadern inte heller, och inte tillhör vi samma icke-kristen-religion ens, så det där med jul står inte jättehögt i kurs här. Förvänta er under mellandagarna alltså både inlägg om nysydda praktikaliteter och dessutom en tävling! "God ju!"l, säger jag som man bör, från min tro kommer ett "chag sameach", och ur min makes "gezuar vitin i ri!" Finns det alls någon som listar ut vad och varifrån vi är? ;-)

in action

Jag är så nöjd med mitt mönster på gulpesmekker, eller bibs. Jag har förut provat drybibs/ bandana varianten, men funnit den för bylsig, jag vill gärna ha något nättare. Så här ser mina ut "in ation"

Paketet är skickat

Min give är på väg till sin mottagare. Jag har funderat, klurat, pillat, sprättat, handlat, lämnat tillbaka och handlat igen. Så packades det ner, i en ovanlig blandning av ångest och lättnad. Kommer hon tycka om det? Valde jag rätt? Aaaah, nu kan jag ju inte ändra mer! Hur var det, tog jag bilder?

Nu ska jag släppa det, hoppas det kommer fram före julafton, och se fram emot mitt eget paket, min get, som säkert är på g!

Minns ni denna?

Minns någon denna stickning, som jag gjorde ett inlägg om, appropå Jacobs cementerade könsstereotyper? Det blev ett garnnystan. Japp, jag repade upp alltihopa, och nu ligger det och väntar på att jag ska göra en bebismössa enligt mönster ur Föräldrar o Barn. Det är bara det att garnet är litet tjockare än det silkesgarn de rekomenderar, så jag måste räkna ut mask- och varvantal, och dels har jag aldrig gjort det förut, dels är min stackars hjärna amningsdimmig, och faktiskt inte kapabel till sådan avancerad matematik. Hm, funderar på att sticka litet anarkistiskt och se hur det funkar!

På tal om anarkistiskt stickande fick denna liv istället för min avlivade merinoullsmössa. Marks o Kattens ull, i en massa härliga färger. Underbart tjock och varm, och värmer ömsom makens, ömsom mitt, ömsom barnens huvud. När Jonathan hade öroninflammation insisterade han på att ha den på dygnet runt, för "det stiks mamma, då hjälper det!" Liten blivande självplågare det där, mistänker jag.

Mössan är stickad på rundstikor, på sexor istället för de angivna sjuorna, och jag stickar ändå rätt hårt, men jag ville få det tjockt och tätt som attans, och det blev det. Det är alltså bara muddstickat ett par centimeter, sen lättstickat (alltså, jag kommer inte ihåg vilka som är räta och vilka som är aviga, så jag säger lätta och avoga!) så långt som huvet är, sen ihopstickat två och två tills det blev för tajt för att få runt det, och sen avstickat och ihopsnörpt den öppning som blev kvar.